Tungels

Uppfödning av svart och brun mellanpudel
Pudelns kärna: hjärta och hjärna

O-kullen - valpdagbok sida 2

till sid 1   till sida 3   till sid 4

21 april. Valparna är två veckor, har kommit upp på benen och öppnat sina ögon.  Lillan kämpar på och är väldigt duktig. Hon håller sig framme vid matbordet och äter bra, men får alltid ont i magen efter maten och växer inte som de andra. Mamma Ebba pysslar och pysslar med henne och ser till att hon bajsar ordentligt - stackars Ebba har fullt sjå både dag och natt.

De andra fyra väger över 700 gram allihopa.  Vid matdags skrockar de som små hönor när de tävlar om vem som får bästa matplatsen och efter maten ligger de som små grisar och grymtar belåtet. Det är fantastiskt att se - alltid samma underverk att få se hur fort små pudelbarn växer och utvecklas!

Alla valpspekulanter som ringer vill ha bruna mellanpudeltikar, det är tydligen högsta mode just nu! Varför inte hannarna är lika efterfrågade förstår jag inte, små pudelpojkar är ju det mysigaste som finns. Alltid lika spralliga och glada - och så slipper man ju löpningarna! Nedan saxat ur en pudelsida i Californien:

"WHAT IS BEST, A MALE OR A FEMALE?
I get asked this question all the time.
Although I love all my poodles
if could only have one it would be a male!
And most breeders agree with me.
Males are simple, sweet, straight forward, athletic, loving and extremely devoted family members."

28 april. Tre veckor gamla har valparna fått "första köttfärsen" - som blev kalvfrikadeller från barnmatsburk. Rå köttfärs vågar vi inte lita på numera! Nu kliver de omkring på vingliga ben i sin valplåda och gör valhänta försök att leka med varann, de morrar, bits och ramlar omkull. De har i veckan fått sin första avmaskning (Ebbas avföringsprov visade ingen maskförekomst, men jag är av typen "hängslen OCH livrem") och fått sina små, nästan osynliga klor klippta.

Den lilla tikvalpen klarade sig sorgligt nog inte. Trots sin oerhörda energi och starka livsvilja fick hon, med veterinärens hjälp, åka till hundarnas himmel lite mer än två veckor gammal. Det var en stor sorg för oss alla. Men också en lättnad, eftersom både Ebba och jag haft så mycket bekymmer och sömnlösa nätter med en valp som inte kunde växa, utan som bara fick ont i magen av maten.

Nu gläds vi i stället så mycket mer åt de fyra duktiga små tjockisarna, som mest bara äter och sover. Ebba kopplar nu av och kan tillbringa allt mer tid tillsammans oss i den övriga flocken.

Viktdiagram till och med 3 veckors ålder. Snart blir det dags för husse att bygga upp valphagen, lådan börjar bli lite väl trång för fyra livliga pudelbarn!

Nu vill vi ha hjälp med bra namn på bokstaven O. Blomnamn tack!

29 april. Ooops! Bina smög in och gullade med sina barnbarn utan att någon av oss märkte det. Bina brukar ta hand om barnbarnen när de blivit några veckor och det verkar vara ok för Ebba. Där ligger Bina och "ammar" sina barnbarn, som piper högt av förtjusning när mormor kommer och som nöjt ligger och smaskar på hennes små tomma tuttar.

Vi vet faktiskt inte riktigt hur vi ska hantera detta, ska vi tillåta Bina att vara där - tycker Ebba verkligen att det är ok, kanske skönt att få hjälp med tillsyn och fostran av valparna? Eller känner hon sig bara "överkörd" av sin starka mamma? Det skulle vara intressant att få veta om någon annan har erfarenhet av något liknande.

Hurra - vi är med på Kennelklubbens lista över "Årets uppfödare 2006", med 13 poäng! Kul att hamna där, med en så liten uppfödning! Tack, våra kära lapphundar!

Till sida 3

Copyright © Annika Tungel, Tungels Pudlar 2002
2008-05-03