Husse vaknade härom dagen med ett litet
kliande rött bett mitt på sin mage. Fästing? Spindel? Lus?
Larmberedskap!!! Husse är allergisk mot fästingbett och måste i så fall få
antibiotika. Sängkläderna inspekterades, ingenting där, men lakan, täcken
och kuddar hamnade ändå i tvättmaskinen.
Hur var
det, hade inte en av hundarna kliat sig lite härom morgonen? Alla hundarna
undersöktes noga med lupp under husets starkaste lampa. Och i nacken på en
av dem hittades ett litet kryp, osäkert vad, förmodligen en lus? Hemska
tanke... Och sedan ytterligare något litet skräp. Men ingenting konstigt
kunde hittas på de andra
hundarna, som alla hade badat
under de senaste dagarna.
Valparna inspekterades, också de med lupp och under lampan.
Ve och fasa - en av dem hade något som såg ut som mjäll på bakkroppen, och
efter ytterligare letande upptäcktes mjäll även på en av de andra. Hjälp!
Har valparna fått löss?
Matte konsulterade alla goda krafter och rådfrågade två
olika veterinärer och två erfarna uppfödare, men ingen hade hört talas om
löss på så unga valpar - under två veckor - men ingen kunde säga att det
inte var möjligt. Någon behandling kan man dock inte ge så små valpar. Nu
var matte desperat. Tänk om det är löss och tänk om de äter upp valparna?
Våra små goda chokladpudlar!
En uppfödare kom med förslaget att valparna kanske fått
mjölkskorv på grund av för kraftig mjölk från mamman. Det fick matte att
andas ut lite: mjölkskorv har vi ju sett förut, både på spädbarn och på
valpar. Och det såg ju ut som skorv. Och hade det verkligen varit en lus vi
såg?
För att vara på den säkra sidan startade vi ändå en
frenetisk aktivitet. Alla sex hundarna fick bada i Dermocan,
tvättmaskinen gick varm med hundfällar, handdukar, kuddar, stolsdynor, alla Biabäddar desinficerades, mattor lämnades in
på kemtvätt, ja hela huset sanerades.
Dagen efter var alla spår av mjäll borta från valparna:
deras omsorgsfulla mor hade tvättat bort skorven. Nu har jag förstått att
några löss inte kan kalasa på småvalpar så länge de har en energisk mamma,
för inga löss kan vinna slaget mot en strävsam pudeltunga. De blir uppätna
innan de tagit så mycket som en tugga själva!
Däremot är det nog så att man aldrig är säker mot objudna
gäster - även en ren pudel är namnam för lössen, som sugna på nya
smakupplevelser glatt klättrar mellan hundar som möts. Man ska vara
uppmärksam när en hund börjar klia sig, och leta noga i pälsen efter sånt som
inte ska vara där - fästingar, skräp, löss... Om man tar emot främmande
hundar hemma är det en god idé att inte låta gästen gå omkring i huset
tillsammans med de andra om han/hon inte är nybadad, särskilt om där finns
valpar.
På köpet blev det i alla fall adventsstädat i vårt hus!
PS Det var inga löss - det var två döda blomflugor...
