Rapporter per mail från Mollys nya hem:

3 april, eftermiddag. Hon var helt lugn hela bilresan, men när jag skulle lyfta ur henne ur buren pep hon till. Jag tänkte släppa ner henne lös på grusgången, men eftersom hon blev rädd försökte hon krypa under bilen. Jag blev rädd att hon skulle bränna sej eller gömma sej eller springa iväg så jag fick ta tag i pälsen och dra tillbaks henne - vilken bra start, va?!

Men sen bar jag bara in henne, hon blev jätteglad för att träffa barnen och sprang runt och nosade och såg sej omkring och hälsade och pussades igen i säkert en halvtimme. Sen hittade hon hundbädden och intog den och försökte mörda en hundleksak.

Nu när jag kom hem från mitt möte ligger hon mellan flickorna i soffan och sover. När hon vaknar får hon gå ut en sväng och sen middag. Torrfoder eller kött? Lite av varje, kanske. Jag ska konsultera hemsidan.

Vi hörs!
Vicki

3 april, kväll. Hon åt ca ½ dl torrfoder (25 gram) och ett par matskedar frysfoder och var fortfarande hungrig - och fick en matsked torrfoder till. Och var fortfarande hungrig. Fick en morot medan vi andra åt klart. Ska hon få mer mat om hon fortfarande är hungrig när skålen är tom?

Efter middan gick vi ut på dagens andra promenad, denna gång endast på vår tomt. Hon kissade ganska omgående. Koppel var FÖR tråkigt så vi släppte henne och då bajsade hon också. Vilken förståndig vovve! ;-) Sen lekte hon och Wille i snön en stund, hon sprang efter en pinne som bara var ca dubbelt så stor som hon själv.

Vi hörs (oavbrutet)!
Vicki

4 april, morgon. Pelle var uppe till ½ 1 (vi har lite olika sömntider, han och jag), så han gav henne ett kvällsmål (som hon knappt rörde) och gick ut ett par gånger på kvällskvisten. Hon vaknade nån gång på natten och drack, jag vet inte om hon kissade på tidningen men jag tror inte det, och sen sov hon till klockan ½ 7 när jag vaknade och gick ut med henne. Då kissade och bajsade hon så gott som omedelbart.

Ja, hon sov givetvis i vår säng så den där valphagen kunde jag ju ha struntat i! Vi försökte ställa ner henne där ett par gånger, hon blev VÄLDIGT förvånad och visade med hela lilla kroppen att hon utgick från att det bara var tillfällig sinnesförvirring som gjorde att vi placerade henne där. Buren tittade hon knappt på.