|
Ebbas och
Elvis´
Lucia-valpar
En liten tärna och två stjärngossar födda 13/12 2004
Sida 8
Klicka på miniatyrbilderna för
förstoring!
Till
sida:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
|
|
Jimmy |
Jonathan |
Julia
|
|
10 mars.
12 veckor gamla väger valparna 4,3 kg, 3,9 kg och 3,4 kg (lilla Julia). De
är supertrevliga: kaxiga och glada, sociala och pussiga alla tre. Idag var
veterinären här igen, vaccinerade dem och skrev ett nytt intyg på Jimmy
(veterinärintyget får inte vara äldre än en vecka när valpen flyttar
hemifrån). Jimmy var lite röd i sina öron, så han får med sig örondroppar
till sitt nya hem. Jonathan är "på dagis" här sedan några dagar eftersom
hans familj har lite problem med hundpassningen före påsk och vi tycker det är
så roligt att få låna honom emellanåt. Undrar hur mycket de kommer att debitera
i valphyra? Han är så underbar att det säkert blir ganska dyrt... Alla hundarna blir
också jätteglada när
Jonathan kommer, och han blir överlycklig att träffa dem igen. |
|
Jonathan på besök i arbetsrummet |
Hu vad trappan är hög! |
En bur - måste undersökas! |
|
Jimmy med sin familj:
Roger, Emma, Cecilia och Julia |
12 mars.
Jimmy har flyttat, Jonathan har åkt hem igen (de debiterade faktiskt
inte någon hyra - vi fick i stället en present: fint vin och choklad) och nu har vi bara sex hundar i
huset. Det känns väldigt tomt. Alla hundarna är lite molokna, till och med
lilla Julia går och funderar: "vart tog brorsorna vägen?". Men Jonathan
kommer tillbaka till sitt tillfälliga dagis på måndag morgon och Jimmy bor i
Uppsala, så vi lär få träffa honom igen. Vi har redan fått rapporter om att
hemresan gick bra, att han sov gott i mattes och husses säng på natten och
att han är glad och pigg och leker med husets döttrar Emma och Julia (!).
|
|
Igår tog jag ut
Jimmy på en första liten koppelpromenad. Han var så duktig att jag faktiskt
trodde att jag tagit ut fel valp. Han gick så fint "fot" som om han aldrig
gjort annat, med svansen käckt i vädret. Jonathan har ju redan fått en del
koppelträning (i sin nya familj) vilket inte Jimmy hade. Men det var
rätt valp. Julia var inte riktigt lika duktig, med henne blev det ett och
annat tvärstopp på vägen. Lilla söta Julia har åsikter om det mesta...
Det är alltid vemodigt att skiljas från en valp, framför allt
kanske när den blivit kvar så pass länge som den här gången. Men man
har bara en enda chans att placera en valp på rätt ställe: blir det fel så
blir det fel och man kan inte göra ett skvatt åt det. Och det är verkligen
värt att vänta på rätt familj! Det är härligt att kunna skicka iväg en valp
när man är övertygad om att den kommer att bli älskad och få ett bra liv,
och det är härligt att se glädjen och förväntningarna hos den nya familjen.
Och familjen i sin tur måste känna att vi alltid finns där om de behöver
oss. |
|
Till sida 9
|
|
