8 februari - en strålande solig
dag med fågelsång och föraning om vår. 8 veckor har gått sedan valparna kom
till oss. Nästa tisdag kommer veterinären hem och besiktigar och vaccinerar
dem, och sedan är de flyttklara - jag brukar vilja behålla valparna hemma
tills de är 9 veckor gamla.
De
älskar nu att vara ute och leka på tomten och är väldigt tuffa och framåt
alla tre. Allra tuffast kanske (som vanligt) den minsta, lilla Julia.
I veckan har "Tant Britta" varit här och
nypt dem i örat med sin tång. De piper lite, men glömmer omedelbart bort det
när de kommer ner på golvet och får sin leverpastejbelöning. Jag föredrar -
av flera skäl - öronmärkning framför chips och Britta (som vi köpte vår
underbara schäfertik Aniara av år 1985) har varit här och tatuerat alla våra
tio pudelkullar.
Så har vi haft massor av besökare i huset,
valpspekulanter, valpköpare och andra intresserade. I veckan kommer också
några uppfödarvänner för att inspektera underverken (det blir mycket kaffe
och bullar när man har valpar i huset). Både valpar och vuxna hundar tycker
det är underbart att få besök: att få vara huvudpersoner och
ibland till och med få presenter! Men mormor Bina är som vanligt den som
försöker stjäla hela showen och överfaller alla med sin jättelånga
pudeltunga: "titta på mig, allt ljus på mig, jag är Bina: jag är Bäst!".
Alla faller för Binas charm.
Idag väger ungarna 2,5, 2,3 och 1,9 kg,
dvs en medelvikt på 2.230 gram. Medelvikten för I-kullen vid samma ålder var
2.175 gram.
