Under flera nätter hade Ebba
varit orolig och väckt mig för att få ligga på min arm och bli klappad på
sin tjocka mage. Det måste ha varit en skön syn mitt i natten: matte
småsnarkande, kliande en välfylld pudelmage som böljar av valpsparkar! Ebba
hade säkert lite förvärkar och tyckte det var skönt att bli ompysslad.
På söndagskvällen den 12 december gick Ebba och jag och la oss i
valprummet eftersom jag trodde att det snart skulle vara dags. Ebba la sig
på fotändan i min säng och somnade snart och under natten vaknade jag
emellanåt och kände Ebba ligga lugnt och stilla på mina fötter. Så döm om
min förvåning när jag vaknade till på morgonen och upptäckte att den som låg
på mina fötter var Elsie - Ebba hade någon gång under natten öppnat
grinden och gått och lagt sig hos husse i sovrummet...
På luciakvällen var allt annorlunda och när jag efter
kvällspromenaden föreslog henne att vi skulle sova i valprummet höll hon med
mig och gick genast och lade sig i valplådan. "Nu är det snart dags, matte".
Strax före klockan 22 på Lucia-dagens kväll började
krystvärkarna. Som vanligt när allt har börjat men ingen valp ännu har visat
sig, frågade jag mig varför jag frivilligt utsätter mig och mina hundar för
denna prövning - och när skulle det egentligen vara dags att åka in till
djursjukhuset? I alla böcker står det att man inte ska vänta mer än 20
minuter om tiken har kraftiga krystvärkar - men VAD är egentligen kraftiga
krystvärkar: när har man nått gränsen mellan normala och kraftiga? Efter 11
valpningar (som alla gått bra) känner man ändå en oro!
Nåväl, Ebba skötte det hela med bravur - som hon gör med
det mesta hon företar sig - och efter nästan två timmars krystande, då
fosterblåsan varit synlig lite mer än en timme, kom så en fin svart hanne
som vägde nästan 270 gram, med svans och bakfötter först. Ebba tog lugnt
emot honom och skötte hela proceduren med avnavling och allt.
Sedan kom de andra två i rask takt, först en pojke till
med huvudbjudning, 255 gram, och sist en tik på 230 gram, med rumpan först.
Ebba fick ta hand om två efterbördar. Jag tog sedan fram en hårfön och
blåste försiktigt valparna torra så de inte skulle bli kalla, det är svårt
att torka den fina pälsen på annat sätt.
Klockan ett på natten hade vi städat och bäddat om i
valplådan, Ebba hade fått "valpningsvälling" och varit ute kissat. Valparna
smackade nöjt vid sitt matbord och allt var frid och fröjd - frånsett att de
andra hundarna som sov i sovrummet hos husse var mycket nyfikna på vad som
fanns i valprummet och höll husse vaken...
Här är valparna 2 timmar
gamla
På tisdagsmorgonen hade Ebba 39,2 i temp - alltså
helt normalt - och alla valparna såg tjocka och nöjda ut. Vilken lycka det
är när allt gått väl så långt!
Tre dagar
Söndag 19 december har alla ökat rejält i vikt och det
verkar som om de mer än väl kommer att ha dubblat födelsevikten till
imorgon, då de blir en vecka gamla. Ebba är en så bra mamma, en sådan mamma
som alla (både folk och fä) borde få ha. Nu kan vi börja fundera på lämpliga
namn: blomnamn på bokstaven J, helst svenska!
