Lika sprallig som hon är ljuv är lilla Lejan, Mattes
vakthund och allra främsta vapendragare. Hon lämnar inte gärna sin matte utom
synhåll, eftersom hon inte riktigt litar på att Matte kan klara sig på egen
hand. Om Matte är borta för länge blir Leja orolig - en riktig
kycklingmamma är hon.
Leja har väldigt mycket spring i benen och älskar både
aktiviteter - på appellplanen, agilitybanan eller ute i skogen - och att sitta i Mattes knä
och se på TV. Bland det bästa hon vet är att ta sig en eftermiddagslur
i sängen tillsammans med Matte (då vet man ju säkert var man har
Matte). Leja är även en duktig mamma, som gärna vill ta hand om alla
valpar hon ser, inte bara sina egna.
Leja har tävlat lite i lydnadsklass I. Hon är en mycket elegant tik
som skulle kunnat gå långt även i utställningsringen (utställd bara en
gång som unghund, med 1:a och HP) om bara Matte hade
varit tillräckligt intresserad när Leja var ung. Sommaren 2002 var Leja på fem utställningar som
veteran, och varje gång har hon fått 1:a pris med CK och blivit Bästa
Veteran med placering i klassen Bästa-tik), vid två tillfällen dessutom BIS 2 Veteran.
Domaren Henrik Hannelius från Finland tyckte så
här om Leja på Västernorrlands Kennelklubbs internationella utställning
den 3 augusti 2002:
"Utmärkt typ och storlek, i utmärkt skick.
Prima huvud och uttryck, tillräcklig hals, ngt brant fram. Utmärkt kropp,
prima kors och svans, utm bakben. Rör sig med god drive, kunde bära
huvudet ngt bättre. Bra päls för åldern. Trevligt temperament."
Den svenska domaren Carin Lundwall skrev så här i
sin kritik på Pudelklubbens specialutställning i Sundsvall den 4 augusti
2002:
"Utm storlek. Vackert feminint huvud. Kunde ha
lite mörkare ögon. Korrekt bett, bra pigment, välansatta öron,
tillräckligt vinklad överarm, bra bröstknappsläge, hals, rygg.
Tillräckligt bröstdjup, bra svansansättning, välvinklat bakställ. Klippt i
toilette. Utm svärta för åldern. Rör sig utm i alla lägen. En synnerligen
välpresenterad veterantik med många kvaliteter."
På Kennelklubbens utställning
på Öland 2009 var Leja utställd i Veteranklass, där hon vann klassen med
utmärkt kritik och fick vara med i "Stora Ringen" - nästan 15 å gammal!
Leja skadades i ett öga sommaren 2001, så illa att
operation och lång konvalescens med igensydda ögonlock blev följden. Det
var matte, som råkade spraya en frätande munvårdsspray i ögat... Två år
senare var pupillen täckt av en grå hinna - Lejan hade fått katarakt. Hon
visade inte att hon såg dåligt, utan sprang lika vilt och glatt i skogen
som vanligt, trots att hon förmodligen bara kunde se ljus och mörker på
ögat. En hund klarar sig utmärkt med syn på bara ett öga, men risken finns
att inflammationen sprider sig till det andra ögat om man inte tar bort
den sjuka linsen.
I augusti 2003 opererades hon på Strömsholms Djursjukhus. Man
använder samma teknik som på människa med katarakt, tar bort den grumliga
linsen och ersätter den med en ny. Idag ser Leja som en örn på bägge
ögonen igen - heder och tack till alla duktiga och trevliga "ögonveterinärer" på Albano
och Strömsholms Djursjukhus!!!
Lejas mamma är vår egen
LP Isa
Anisette och pappa är "Emil"
- NordUch LP IntUch SV-89 Super Sonik´s Born-to-Spinoy, S30281/85
Leja har fått två valpkullar,
C-kullen och D-kullen
(i februari 1998 och i oktober 1999).
Du kan se Lejas utställningsresultat för år 2002
om du klickar
här.
