Så här söt är lilla Isa - vår stamtik - vid
10 års ålder.
Isa har nu hunnit bli både mormor och mormorsmor till en rad härliga
valpar. Vår egen Kajsa Kavat; glad, framåt, mycket social och väldigt nyfiken är
Isa - det finns inte en öppen dörr som Isa inte bums ska utforska
utrymmet bakom. Hon älskar alla - både folk och fä - och kan umgås med
alla, även med de elakaste hundar. Hon är en duktig mormor som fostrar alla valpar med fast men
vänlig tass och som leker lika bra med små valpar som med gamla rottweilertikar.
Isa gör
alltid sitt bästa, som en ambitiös liten skolflicka, men låter sig
aldrig stressas. Hon tar det lugnt och utför alla sina sysslor med stor
noggrannhet. Isa är också synnerligen matglad och vet precis hur
man ser till att få sig ett extra skrovmål. Trots ständiga
bantningskurer har Isa en klädsam rondör...
Isa har tävlat i lydnad och har
LP-championat.
Hon är utställd på SPK:s utställning i Stockholm 1993, med 1:a pris i
Ungdomsklass och 4:e i konkurrens. Domaren Paul Stanton tyckte så här om
Isa:
"Trevligt huvud och uttryck. Ngt kort hals.
Utmärkt kropp och benstomme. Ngt lågt ansatt svans. Fina tassar. Rör sig
parallellt, dock önskas kraftfullare steg. Bra päls och färg."
Isas mamma heter NordUch Topscore Visible Talk,
"Ruffa", N22751/86 och hennes pappa är SUch NUch IntUch Gouckas
Spencer, "Kurt", S54353/75
Isa har fått två valpkullar,
A-kullen (1995) och B-kullen (1997)
Vid 14 års ålder hör Isa inte inte längre
lika bra som förr, men är för övrigt lika pigg och glad som alltid -
ständigt med svansen i topp.
Isas födelsedagskalas
Läs
mer om Isa!
6 juni 2007. Vår
älskade första pudel och stamtik, "gammelmormor" LP Isa Anisette, finns inte
längre i vår flock. Hon fick somna in i mattes knä med veterinärens hjälp
igår den 5 juni i en ålder av 15 år, en månad och 10 dagar. Isa somnade
lugnt in i mattes famn i en solstol ute i trädgården, medan hon tuggade på
en köttbulle med hela sin flock omkring sig.
Isa var fortfarande i god
vigör kroppsligt sett och hängde glatt med på våra långa skogspromenader, men hade
under den senaste tiden blivit alltmer dement. Det var så sorgligt att se
henne rastlöst vanka runt runt inomhus, stanna upp och stirra in i en vägg
och undra var hon var - hon såg ju också dåligt under den senaste tiden. När
de andra hundarna kom i närheten blev hon rädd och morrade och kunde till
och med göra utfall mot dem. Vår genomsnälla Isa, pålitligheten och
tryggheten själv, hon uppträdde precis som gamla dementa människor och det
gjorde ont i oss att se henne lida så. Det är en stor sorg att mista Isa men
det var dags att låta henne gå.
Vi kommer alltid att minnas
Isa som den glada dansande lilla Isa som man kan se i toppen på vår
webbplats.
Sista bilden av Isa
