Tungels

Uppfödning av svart och brun mellanpudel
Pudelns kärna: hjärta och hjärna

Vår Lappländska Resa sommaren 2004
Kvarnsjö - Siljansbygden och Tällberg

Det var med saknad som vi tog avsked av vårt trevliga värdpar i Kvarnsjö och styrde söderut, med en flaska alldeles nymjölkad fjällkomjölk i kylskåpet. Ifrån den ljusa öppna fjällvärlden reste vi vidare genom Orsa Finnmarks mörka urskogar där det kändes som om en stod en björn gömd bakom varenda trädstam. Vi såg dock inga nallar, bara en och annan ensligt belägen gård.

I Mora tog vi till höger och följde Siljans västra strand. Till kvällen tog vi in på en campingplats i skuggan av Gesundaberget. Här var en sådan där campingplats som vi brukar försöka undvika, med massor av husvagnar och turister från när och fjärran, med gubbar vid grillarna iklädda träningsoveraller och ölburkar och med horder av lekande barn. Men omgivningarna var vackra och duscharna fina, så det var helt okej för en natt. Eftersom det inte hade blivit några som helst sjöbad under lapplandssejouren passade vi på att ta ett dopp i Siljans kalla böljor.
 


 

 


Tällberg och Stora Skedvi

Tidigt nästa morgon packade vi ihop Sixten och åkte vidare. Av en slump stötte vi på en pastoralt vacker plats: mitt i skogen, vid ett av Siljans många tillflöden, låg en gammal skvaltkvarn från 1700-talet. Det blev en rast med nästan sakral frid - och hundarna hittade ett bord man kunde leka agility på...
 


Vid lunchdags anlände vi till Tällberg. Stämningen uppe på Tällbergstoppen är densamma som alltid. Även om mycket har förändrats och byggts ut sedan min barndoms somrar för sisådär en femtio år sedan, är det en av de vackraste och mest genuina dalamiljöer som finns. Och inte blev det sämre av att Dalarna Femund Forkörareförening hade slåtterdag vid Siljan. Ett femtontal ekipage med härliga ardennerhästar och forkörare iklädda tidsenliga kläder, vilken upplevelse! De hade under fem dagar kört upp till tjugo mil med övernattningar "på skogen" för att träffas i Tällberg, precis som i gamla tider. Härligt att det finns entusiaster som vill och kan föra gamla traditioner vidare.

Framåt kvällen fortsatte vi söderut och avslutade vår semesterresa med ett besök och en fotbollsmatch med hundarna hos barn och barnbarn i Stora Skedvi.
 

 



 

 

Hemma igen!

När vi så slutligen anlände hem till gamla Skarpäng efter mer än tre veckor och 300 mil på resande fot kändes det skönt att vara hemma igen, med många härliga semesterminnen i bagaget. Borta bra men hemma bäst! Men redan ser vi förstås fram emot nästa sommars härliga resor med Sixten...

Copyright © Annika Tungel, Tungels Pudlar 2002
2008-05-03