Vår Lappländska Resa sommaren 2004
Sida 3: Wilhelmina - Fatmomakke - Stekenjokk - Leipikvattnet
- Kvarnsjö
|
Efter två härliga dagar i
Tärnaby lockade Vildmarksvägen med sin vilda, romantiska mystik! Via
Storuman och Vilhelmina kom vi till en förtjusande liten camp, Kolbottens
Camping vid Volgsjöns strand, i början av Vildmarksvägen. Som på alla andra ställen fick
vi "sjötomt" och en fantastisk utsikt över fjällvärlden. Kvällen var varm
och solig och vi satt vid stranden, utanför Sixten, och grillade. På
morgonen låg dimman tät över Sixten och hans grannar roddbåtarna och vi
packade ihop och reste vidare, återigen mot norr!
|
 |
 |
|
Fatmomakke och Stekenjokk
|
|
Vildmarksvägen ringlar sig
utmed den vackra långsträckta Malgomajsjön, över hedar och fjäll, genom små
byar och samhällen. Här och där utmed vägen fick vi bromsa in eftersom renar
strövade utmed och på vägen, utan respekt för vårt vidunder. Vid Kultsjön tog vi av åt nordost, upp i fjället, för
att besöka den gamla samiska kyrkstaden Fatmomakke. Den består av ett
hundratal kåtor och timmerstugor samlade kring en stor vit kyrka i sluttningen
ner mot sjön. Här, mitt i vildmarken, samlas samerna sedan urminnes tider
för att fira högtider, bröllop och begravningar. Man blir andäktig av
platsens skönhet och mystik, här stod tiden stilla.
|
 |
 |
 |
 |
|
Vägen från Fatmomakke över Stekenjokk till
Leipikvattnet är vild, öde och vacker och går ovan trädgränsen, nästan 3 mil på nära 1200 meters höjd.
Här är det riktig vildmark - varken bilradio eller mobiltelefon fungerar.
Tyvärr småregnade det hela tiden så vi nöjde oss med att njuta av naturen
genom bilrutan; tanken på att dela husbil med fem dyngsura pudeldamer var
inte frestande.
|
Leipikvattnet
|
|
Halvvägs från Fatmomakke till Stora Blåsjön
ligger sjön Leipikvattnet. Här låg en samegård bestående av 4-5 små grå
hus. Utanför stod två hundar i en hundgård och skällde på oss, men utöver
det såg vi inte en människa. Ett stycke därifrån hade några husvagnar
parkerats - fiskare från trakten - så vi parkerade Sixten här, på behörigt avstånd men
inom synhåll. Det är tryggt med grannar, när varken radio eller telefon
fungerar! Ebba hittade som vanligt några bra klätterträd under vår vandring
i grannskapet.
|
 |
 |
 |
|
|
Nästa dag for vi vidare via
Blåsjön, Jormlien och den vackra orten Gäddede, för att återigen ta en
avstickare in i vårt norska grannland. Naturen växlade oupphörligt mellan
karg fri fjällnatur, grönskande berg och dalar och vida vatten. Vi blev till
slut nästan blasé på alla vackra scenerier och alla renar vi såg. Via det
leende Sörli kom vi så småningom in i Sverige igen, ner på låglandet med
sina stora skogar.
|
 |
Sörli, Norge |
|
|
Den här dagen blev det en
ovanligt lång dagsetapp, via Krokom och förbi Östersund (nu tyckte vi att vi
var nästan hemma) tills vi landade på
Kvarnsjö Camp i Jämtland. |
Kvarnsjö
|
|
Vilken ljuvlig plats på
jorden! En gammal gård med milsvid utsikt mot öster, söder och väster,
blånande berg och skogar och här och där ett öga av vatten. Om man vill bo
mitt i naturen och bli en bortskämd gäst, ska man åka hit - sommar som
vinter. Skidbackarna i Klövsjö och Vemdalen ligger på bekvämt avstånd och
bättre skid- och vandringsterräng än kring gården får man leta efter. Man
kan campa, bo i stuga eller på vandrarhem (med superstandard!) på gården,
och får nymjölkad fjällkomjölk och nybakat bröd varje dag. Här stannade vi i
tre dagar och två nätter. På natten hörde vi vargen yla i skogen och
hundarna svara nere i byn. Nere i dalen trumpetade tranorna. Våra pudlar var
både välkomna och uppskattade, trots att Elsie nafsade lite på en av gårdens
kattungar... här var en lycklig och vänlig atmosfär utan like.
|
Kvarnsjö Camp |
...en gammal gård |
 |
 |
|
Till sida 4 |
|
