Hej allihopa!

Nu ska jag ska berätta hur det var när jag var och hälsade på hos en tant, som kunde prata med hundar.

Det var jätteroligt! Det var bara jag av oss fyra pudeltjejer som fick följa med, för matte ville veta vad jag går och funderar på. Tänk, att matte faktiskt hade begripit att jag tänker mer och bättre än de alla de andra hundarna tillsammans!!! - Och det var minsann en hel del sanningar som matte fick höra.

Bland annat fick hon veta att jag vill vara bara hennes lilla docka (jag tycker att hon kan sälja alla de andra), och att jag gärna vill ha en vacker blå rosett i håret (men det har jag tyvärr inte fått ha så ofta).

Jag berättade också att bland det bästa jag vet är när matte och jag tar oss en tupplur tillsammans, utan att någon av de andra hundarna är med. Då vet jag var jag har henne – jag tycker att min matte springer omkring utan mig alldeles för mycket. Jag sa till hundpratartanten att jag inte litar på att matte klarar sig utan mig och att jag blir orolig för henne när hon är utom synhåll. Då får jag ont i magen. Då brukar matte ge mig en klick smör (och det hjälper) men det skulle ju vara mycket bättre om hon inte gick iväg, till jobbet eller vart det nu är. För då slapp jag ju få ont i magen.

Anja (min schäfersyster som också var med och pratade) sa att hon tyckte jag var fjantig som bara rantade efter matte hela dagarna, men – vaddå – man är ju sällskapshund och någon måste ju ta hand om matte!

Jag sa också att jag tycker det är jätteroligt att följa med matte på kurs - både när hon har valpkurs för en massa småttingar och jag får visa hur man ska göra allting, och när vi går på kurs tillsammans bara matte och jag, för att lära oss nya saker, sök och sånt.

Jag talade också om varför jag inte kan låta bli att pipa och gnälla när vi åker bil och jag måste sitta längst bak i bilen – det är såklart både för att jag är för långt ifrån matte och för att jag inte vet vart vi ska. De andra hundarna är tysta men jag kan inte låta bli att låta lite ibland, fast husse blir jättearg!!! på mig då. Men om de talar om för mig vart vi ska och när vi kommer fram blir jag mycket lugnare. Och sedan dess har matte faktiskt blivit lite duktigare på att berätta för mig, och jag har faktiskt också blivit lite duktigare på att vara tyst i bilen. Tänk om våra människor kunde förstå att de ska informera oss om vad som ska hända, vad bra det skulle vara!

Jag skulle vilja gå en alldeles egen kurs med matte igen, som Ebba får göra. Jag är jättebra på att klättra och balansera och skulle vilja gå på agility. Men matte säger att jag i alla fall är den som är allra duktigast på lydnad av oss allihopa! Och varje tisdag, när vi är på "klubben", så får jag träna lite med min matte!

Det är väl ganska kul att ha hundkompisar i huset, fast ibland önskar jag ändå att det bara var jag och matte i hela världen.

Många kära hälsningar från

er tillgivna Leja