Hänt i Hundgården 7

En blogg, juli-augusti 2009

Till bloggen maj - juni 2009

Till bloggen från september 2009

Möte i Roslagssektionen på kvällen med finplanering av höstens aktiviteter. Vi satte in en ny kurs i Rallylydnad med start den 18:e oktober. Den kursen vill jag gå med Julia, det är så kul! Och än finns det ett par platser lediga på valpkursen.

30 augusti. Rhonda och jag har varit på ringträning idag. Kul - och nyttigt att få se sig själv på film och se alla fel man gör... Rhonda skötte sig jättebra, som vanligt. Hon är verkligen en glad och lättsam liten hund!

28 augusti. Lilla gulliga Rhonda har åkt hem igen och vi saknar henne redan. Hon är en så otroligt trevlig liten hund, mjuk, klok, lugn och följsam - väldigt lik sin farmor Ebba. Hon är även ganska lik sin faster Julia, fast Julia är ju mycket vildare...

Istället för Rhonda har vi idag två andra fina damer på besök: Lobelia (föräldrar: Tungels Electric Eyebright och Tungels Daring Dandelion) och hennes "lillasyster" Olivia (efter SUCH Tungels Evergreen Ebony och SUCH Colandra Midsummer Knight). Lobelia är den lilla tik som flyttade till Carina och Rikard för ett år sedan (se Blogg nr 1) och det är en fröjd att se hur hon har utvecklats sedan dess, med glädje och självförtroende. Och så vacker hon är. Men så har hon ju också samma pappa som Julia - och mammorna är helsystrar.

Olli och Bella

Och vi har fått mail med foto från Tungels Iris - det är alltid lika härligt att få nyheter från våra "valpar"!

Vår lilla flock har också fått tillökning i form av Sara, 21, som har börjat på Tandläkarhögskolan och bor hos oss.

20 augusti. Julia löper. Typiskt. Om hon bara hade kommit igång en månad tidigare så hade hon hunnit med en valpkull före sitt engagemang på Operan i jul. Ska det aldrig passa i tiden för min lilla prinsessa att få en kull? Hon blir fem år till nästa löpning, snart är det för sent.

18 augusti. Kantarellplockardag. Vi plockar kantareller, hundarna plockar blåbär. Det är kul att se hur olika de är: Leja plockar bären fint ett och ett med framtänderna, medan hon håller emot kvisten med en tass. Julia tar tag i hela plantan och drar sedan så hon får munnen full med bär. Det är precis så de är: Leja en fin dam, Julia snabb och effektiv.

Och så har prinsessan Madeleine och hennes Jonas förlovat sig. So what? Vadan denna uppståndelse? Överraskning? De har ju varit sambos i flera år. Men det är ju väldigt trevligt att Madeleine äntligen får en ring. Precis som vår dotter Hélène som efter 10 års samboskap med Anders, två gemensamma barn och två gemensamma hus ska gifta sig med sin Anders i Torsångs kyrka på lördag.

10 augusti. Ännu en fantastisk, underbar sommarmorgon med bad i vackra varma Rösjön!

Poppy före

Och på kennel Notify har det fötts en kull små vita dvärgar till - den här gången blev det tre tikar till, så nu har de fått sju små vita prinsessor på lite mer än en vecka! Önskar vi hade plats för ett par-tre stycken...

6 augusti. Sedvanligt morgondopp i Rösjön (23 grader i vattnet idag!), tillsammans med alla sex pudlarna (Poppy  bor hos oss några dagar).

Citat från Bodil Malmstens suveräna blogg. Läs den! Hon kan verkligen uttrycka sig. Precis så är det ju.

5 augusti. Igår kväll hade vi fint besök i köket. En av Elsies grodkompisar klev över tröskeln, tittade sig storögd omkring och frågade om Elsie fick komma ut och leka. I alla fall såg han ut så. En riktig charmknutte med väldigt vackra färger.

Vi har - till Elsies förtjusning - fyra stora stiliga grodor som bor under trallen på köksterrassen, alla med olika färger: en är orange/gul, en grönfläckig, en brun/grön och en brun/orange. Väldigt charmiga. En av dem hade trillat ner i vattenkannan en morgon, så Ingemar fick lov att hjälpa honom upp. Tur för grodan.

Av sin snälla husse har vovvarna idag fått varsitt smaskigt märgben att festa på. Elsie, Ebba och Julia ligger tillsammans och festar i ett enda stort glatt benpartaj, Bina söker frenetiskt efter ett bra gömställe för sitt ben eftersom hon inte är sugen just nu, och Leja lägger sig som vanligt vid sin mattes fötter och njuter stillsamt av sitt läckra märgben. Olika är de!

2 augusti. Äntligen en solig och varm sommarmorgon. Firade med ett morgonbad i Rösjön, tillsammans med Elsie.

Och vår lilla Sara har kommit in på tandläkarlinjen. OCH på läkarlinjen. Så nu vet hon inte vilket hon ska välja.

28 juli. Visst är pudlarna ovanligt glada och roliga hundar!

Foto: Lena Jonsson

Den här skrattande mellanpudeln heter A'monibe´s Snowman, men kallas Måsen av sina vänner eftersom han lät som en sån när han var liten. Han tillhör nog släktet Skrattmåsar. Idag är Måsen åtta år och har tagit hur många championtitlar som helst, men får ändå lov att vara en riktig skogspudel, trots sin fina vita utställningspäls. Han ägs av kennel Notify.

Poppy har varit här idag och blivit klippt. Hon har en härligt tjock päls som det är kul att forma - men huvudhåret! Ack, huvudhåret! Bara korta spretiga trasiga testar som står åt alla håll. Poppy, vad gör du med ditt huvudhår???

Och hos kennel Notify har det fötts fyra små vita dvärgar, alla tikar, idag. Grattis!

27 juli. Mötte en sjumånaders mellanpudel som aldrig hade fått vara lös ute. Tänka sig. Stackars hund.

I posten fick vi en underbar bok från Pennys familj i Kristiansand i Norge (liknande den vackra bok vi fick i julas som handlade om Pennys första år) med foton från deras besök i juni hos oss. Vi blev så glada - så otroligt roligt att få!

Och imorgon är det pudelpromenad igen!

Resan till Lofoten med husbilen Sixten

21 juli. Hemma igen efter tre härliga semesterveckor med zigenarliv med Sixten, vår kära gamla husbil! Pudlarna stortrivs med husbilslivet "härligt att ha hela flocken så nära hela tiden". Compact Living - det är ju som gjort för hundar! Men det är också "borta bra men hemma bäst" tycker de - och det tycker ju vi med.

Nästa dag var det mulet och kallt och vi kom fram till Pite Havsbad i duggregn. Där var precis en sådan där campingplats som vi alltid undviker: jättestor och med massor av "aktiviteter" - precis som ett tivoli. Där finns till och med ett litet tivoli... Usch tycker vi. Men det är väl fint att det finns alla sorter att välja på, och bra för barnfamiljerna. Och den långa sandstranden var ju fin, i alla fall om solen hade lyst på den...

Och regnet fortsatte, följde oss i spridda skurar norrut när vi bilade via Luleå - där vi besökte en kyrkstad till: världsarvet Gammelstad med den gamla kyrkan (där "vår egen" Albertus Pictor hade varit och målat på 1400-talet, var han överallt han?) - genom Boden och anlände Jokkmokk framemot middagsdags.

Dagen därpå öste regnet ner igen och vi passade på att tvätta lite kläder och tillbringade för övrigt dagen med att läsa, spela spel och äta och dricka vin. Inte så dumt det heller, emellanåt.

Här började det riktiga äventyret! Konstigt att det faktiskt märks att man är utomlands, bara man kommer till Norge! Allt, precis allt, är olika, naturen, kulturen, arkitekturen, människorna...

Och här blev vår käre Sixten en ynkepynk, en katt bland hermelinerna: det formligen vimlade av tjusiga husbilar, både två och tre gånger Sixtens storlek, många med både en och två motorcyklar upphängda baktill. Många tyska men även norska. Där var stora dyra bilar och stora dyra hus, allt otroligt välskött, nymålat och pyntat.

Efter ett kort besök i Narvik styrde vi kosan norröver igen och åkte ut på Lofoten. Lofoten består av ett antal större och mindre öar och är nog bland det vackraste man kan se. I hela världen! Höga blånande fjäll med snö på topparna, som stupar brant ner i det mest turkosfärgade hav, gröna ängar med blommor i alla regnbågens färger och kritvita sandstränder. Vi bara njöt och sa hela tiden "ack" och "oh" och "oj" och "åhhh".

Första natten fricampade vi vid havet vid Nupen norr om Borkenes och satt uppe för att se midnattssolen. Tyvärr var det molnigt så vi missade det mesta av solen, men fick i stället se sälarna jaga silverglittrande sillstim under flera timmar - ett otroligt skådespel!

På Lyngvaer stannade vi i två dagar och njöt av värme och vackra vyer, midnattssolen, det kristallklara havet (jodå, vi badade flera gånger, det var 14,7 grader men kändes faktiskt inte alls kallt, bara härligt salt och friskt) och fina promenader och beundrade de jättestora fiskar som gubbarna tog upp: torsk, marulk och mycket annat. Den största vi såg var en hälleflundra på 38 kilo.

Sista etappen på vår Lofoten-resa slutade vid vägs ände längst söderut på Lofoten, i den lilla fiskebyn som heter Å. Kort och gott. Å. På vägen köpte vi lite rökt valbiff och nyupptagen torsk. Norrmännen själva köpte torkad fisk i parti och minut, gubbarna handlade den knippvis. Sånt äter vi i Sverige väl bara som lutfisk vid juletid, eller så ger vi den till hundarna? Eller?

 
Torkad fisk

Natten tillbringade vi på en parkeringsplats vackert belägen vid havet strax utanför Å. Där fanns det också riktiga campare... såna som cyklar jorden runt

Även på fastlandet låg får lite här och där och sov på vägen.

Åre. Vilken besvikelse! Jag var där på skolresa en gång (under forntiden kanske?) och minns byn som en idyllisk och ursprunglig liten by vid foten av fjället. Nu var det som en gigantisk hotellanläggning alltihopa; ingenting ursprungligt där inte.

Så vi fortsatte till Undersåker och tog in - med utsikt över "Skutan" - hos lilla tant Märta, som fyllde 81 år samma dag. Hon hyrde ut bitar av sin gård till campare som hade vägarna förbi, väldigt ursprungligt om man säger så! I den leriga hagen gick sonens 150 kossor, och Julia lyckades som vanligt skita ner sig rejält när hon rusade in där.

Nästa morgon vräkte regnet ner, och vi beslöt enhälligt - tvärs emot alla tidigare planer - att ta kortaste vägen hem och lät TomTom (GPS:en) ta ut rutten. Att campa med fem blöta pudlar är ju ingen höjdare, och nu hade vi ju i alla fall varit ute i tre veckor. Borta är ju bra, men hemma är ju i alla fall bäst!

Till bloggen från maj-juni 2009