Hänt i Hundgården 3

En blogg - december 2008

Till bloggen från januari-februari 2009

31 december. År tjugohundraåttas sista skälvande minuter. Vi har haft ett mycket bra år med många roliga hundstunder och matte har njutit i fulla drag av sitt första år som pensionär.

Två fina valpkullar (P-kullen och R-kullen) har passerat och fått goda hem. Duktiga pudelmammor har Elsie och Molly varit, det var Elsies sista kull och Molly har nu övergått helt i sin foderfamiljs ägo. Julia har blivit både svensk och finsk utställningschampion och trea i "Årets pudel". Dessutom har hon fått uppträda som pudeln Prick i baletten Nötknäpparen på Operan. Alla hundarna har fått gå till hundprataren Gabriella Rastad och har berättat häpnadsväckande intressanta ting. Elsies berättelse finns att läsa här på webbplatsen.

Farmor Leja har fyllt 13 år och mormor Bina 11 år, något som man verkligen inte kan tro när man ser de fräscha damerna springa och busa på ängarna. Och "E-systrarna" Ebba och Elsie har blivit veteraner, något som man inte heller kan tro. Vi är så glada över våra pigga pensionärer och hoppas på många goda år ännu med alla fem.

För övrigt önskar vi att år 2009 blir ett år med mera fred på jorden.

Och Julia har - inspirerad av sin farmor - börjat löpa.

27 december.  Så var julen slut för den här gången. Bina skulle - något motvilligt - vara tomte hemma hos oss, men när hon försökte stjäla alla paket som luktade gott blev hon avskedad och ersatt av Husse.

22 december. Da´n före da´n före doppareda´n.

Att gå till brevlådan och se vilka julkort som kommit är lika roligt varje dag nu. Det kommer så många kära julhälsningar från gamla och nya vänner, bland annat från "gamla valpar", många med foton och långa brev från valpköparna. Idag fick vi en fantastisk julhälsning - en hel fotobok: "Ett år med Penny - Tungels Pennycress", plus ett långt julbrev från den norska Prinsessan Penny. Vi blev väldigt glada och väldigt rörda.

Lilla "farmor" Leja löper igen, bara tre månader efter förra löpet, och är väldigt intresserad av alla stiliga unga hundherrar i skogen. Hon brukar löpa bara var åttonde månad så något underligt är det. Är man nästan 14 år gammal så kan det bli lite oregelbundet med löpen, men vi får hålla ett öga på henne så hon inte verkar må dåligt.

18 december. Idag sken solen för första gången på jag-vet-inte-när, och det var till och med någon grad kallt när vi gick ut i skogen. Så jag var djärv nog att bara klä på Julia, som far runt som en skållad råtta i skogen och samlar på sig alla kvistar, pinnar, kottar, lera och ris som finns. Annars har jag varje dag under de senaste veckorna haft ett styvt jobb att klä på alla fem pudelfröknarna deras overaller - vilket tar svettiga 14 minuter (men är avgjort enklare än att bada och föna fem pudlar efter promenaden). Vad jag avundas Annie i Arvidsjaur, som har massor av vacker, vit och ren snö. JAG VILL HA EN VIT JUL! Snälla Tomten!

Har försökt få biljetter till Nötknäpparen för Husse och ett par barnbarn, men det finns visst bara lyssnarplatser kvar...

15 december. Imorgon kväll, den 16:e december, filmas föreställningen "Petter och Lottas Jul", dvs Nötknäpparen, och direktsänds på biografer runt om i Sverige! En möjlighet för er som bor ute i landet att se den här underbara baletten, lika lämplig för barn som för vuxna! Mer information finns på Operans hemsida www.operan.se och http://www.fhp.nu/frameset.asp?id=21249

13 december. Lucia, regn och rusk och lera. Och Julia fyller fyra år!

Hon var riktigt duktig igår på Nötknäpparen och hade till och med svansen uppe emellanåt på scenen. Råttjakten gick ju åt fanders - hon rusade ut snett mot höger i stället för tvärs över scenen - och hon stannade inte kvar för att leta godis i scenen med julbaket, men hon var betydligt gladare i de övriga scenerna än tidigare. Under applådtacket stod hon och såg intresserat ut över publiken med svansen uppe. Det är nästan som på en rock-konsert med publikens jubel så taket nästan lyfter i lokalen, och efter föreställningen gick ridån upp sex gånger! En otrolig succé, gå och se Nötknäpparen om du kan! Underbart!!!

Julia hade fått med sig sin gosenalle och sitt trimbord att ligga på och kunde mellan sina entréer ligga och koppla av utan att ens lyfta på luggen för alla trollkarlar, julbockar, råttor, dansmöss och andra läskiga typer som hoppar och skuttar och mjukar upp sig före sina entréer.

Det är fantastiskt att vara med i kulissen och se alla disciplinerade och professionella människor ; scenarbetare, dansare, påklädare och andra, alla så otroligt vänliga, hjälpsamma och glada, Operan måste vara en av Sveriges gladaste arbetsplatser. Och när man ser hur många som är delaktiga i en föreställning så verkar biljettpriset lågt.

Nu har Julia ingen föreställning före den andra januari.
 

Se fler bilder här!

11 december. Mja - liiite bättre gick det kanske på Operan ikväll. Imorgon har vi nästa föreställning...

Kälken som välte

9 december. Flera av hundarna som var med på november månads pudelpromenad har fått kennelhosta, en virusinfektion som kan orsakas av flera olika virus. Det går över på ett par veckor och om hunden inte har feber och påverkat allmäntillstånd behöver man inte behandla, man kan eventuellt ge lite receptfri slemlösande medicin.  De flesta hundar är numera vaccinerade mot kennelhosta och får den då bara lindrigt. Vila hunden och låt den inte träffa andra hundar under tiden som den hostar! Är du orolig för din hund ska du förstås kontakta veterinär.

Idag har lille Robin (som nu kallas Morris) varit här på besök. En härligt glad, god och självsäker liten herre!

Robin-Morris och Julia

7 december. Äsch, det gick inte alls bra igår på Operan. Julia har fått scenskräck, och det var en ledsen pudel med slokande svans publiken fick se på scen. "Jag vill HEM!" sa Julia. Råttscenen gick ok med lite nytänk (Råttkungen fick jaga Julia i stället för tvärtom), men i scenen där hon ska leta godis rusade hon efter ett par godbitar ut till tryggheten hos matte i kulissen. Hon som har tyckt det här har varit så kul, efter genrepets skrämmande erfarenheter är det inte lika roligt längre. Men hon fick upp svansen direkt efter varje entré, så jag hoppas att hon tar sig till på torsdag när vi har nästa föreställning. Hon fick i alla fall beröm av åskådare som vi  mötte efter föreställningen: "Visst är det väl Prick från Operan? Vad söt och duktig hon var". Vi tar nya tag.

När jag kom hem var det bara att sätta Elsie i badkaret för att göra henne fin inför dagens "Stora Stockholm" då hon skulle vara med i rasmontern och göra reklam för pudeln. Vi kom i säng kvart i två...

Elsie tyckte det var kul att vara med på utställning och sitta och vara vacker och trevlig och få klappar och beröm. Rasmontern (med temat "Det finns en pudel för alla!") fick andra pris i tävlingen om Bästa Rasmonter - bra jobbat Svenska Pudelklubbens Mellansvenska Avdelning! Se vidare http://www.pudelklubben.se/

5 december. Tränat Julia på kamplek. Barbro, min ovärderliga "hovleverantör" av hundprylar, sydde en påse av kaninpäls som Julia och jag har haft dragkamp med. Om jag betar den med lite torkad våm kanske hon tycker det är värt besväret att jaga råttan, trots att hon blev så skrämd. Jag har också plockat fram en sele som hon får ha i stället för halsband, så att hon inte blir strypt av dansarna när hon har koppel på sig på scenen. Så har vi tränat lite extra på "leta godis" och på hennes höga jämfotahopp, som det vore kul om hon kunde göra vid applådtacket på slutet.

Men bara hon tycker att det är roligt igen så går nog resten som en dans.

4 december. Premiär på Nötknäpparen med "Yallas lag". Röd lykta utanför Operan, d v s fullsatt. Jag stod i kulissen och såg på för att träna lite inför vår föreställning på lördag. Yalla var jätteduktig, liksom hans Petter och Lotta, som verkligen gav honom allt stöd på scen. Han är verkligen en trevlig hund! Jag åkte hem efter första akten, men är säker på att föreställningen blev en succé.

3 december. Genrep av Nötknäpparen med publik. Julia tyckte det var jättekul att komma till Operan igen och till en början gick allt så bra, orkestern i diket och publiken i salongen var helt ok tyckte hon.

Men tyvärr inträffade några incidenter som inte borde ha hänt och som skrämde Julia. Först välte en kälke med "Petter" och Julia ovanpå med ett väldigt brak, så bägge två föll i golvet, "Petter" med Julia i famnen. Hon blev lite omtumlad men samlade sig snabbt och klarade ändå sin nästa entré ett par minuter senare, då hon ska vara lös på scenen och leta godis. Det gick alltså bra, med lite stöd från matte i kulissen.

Incident nr två inträffade just som hon var på väg att springa ut på scenen och jaga Råttkungen tvärs över scengolvet. Råttkungen råkade böja sig ner mot henne så hon fick se hans ruskiga råttfejs, med lysande röda ögon, rött gap och jättetänder. Ett jättemonster som anföll, något se hemskt hade hon aldrig sett förut! Hon backade naturligtvis och skrek av skräck. Inte jagade hon någon Råttkung sedan inte, hon sprang ut ett par meter och tog sedan sin tillflykt tillbaka till matte i kulissen. Aj då. Korkat av oss att inte träna på masken innan.

I sin sista entré hade Julia tappat svansen. Hoppas hon hittar den igen till på lördag.

Incident nr tre var efter föreställningen då vi skulle träna "råttjakt". Julia rusade glatt efter Hugo Therkelsson, som dansar "Farbror Blå", och som Julia verkligen gillar. Men när hon hade nått mitten av scengolvet blev hon bryskt stoppad av en scenarbetare (som förmodligen trodde att damen var ute på vift på egen hand) och hon tvärvände förstås och rusade tillbaka till mig. Tablå. Den hunden jagar nog aldrig en råtta mer, varken fyrbenta eller tvåbenta, varken på Operan eller någon annanstans. Det var verkligen ett perfekt exempel på jaktavvänjning. Att vi sedan tränade på råttmasken med hyfsat resultat hjälper nog inte mycket, nu är det nog tyvärr hela jaktpaketet som har kraschat. Får försöka fundera på en lösning.

Men genrepet ska ju gå dåligt, så det kanske bådar gott.

2 december 2008. Tidningen Härliga Hund har kommit ut, med artikeln "Stjärnor på OPERAN" med fina bilder från vår audition till Nötknäpparen på Operan. Roligt skriven artikel med foton av alla hundarna, bland annat från Operans vackra Guldfoajé!

Foto: Härliga Hund

Lilla Lobelia har varit här idag för bad och klippning - en sådan ljuvlig liten hund hon är! Nästan helsyster med Julia - de har samma pappa (Tungels Dazzling Daffodil) och deras mammor (Ebba och Elsie) är kullsystrar. Lobelia är jättesöt och väldigt lik Julia, men hon har en superpäls, mycket bättre än Julias. Lobelia är "omplaceringshund" och kom till sitt nya hem i maj. Hon har utvecklats enormt sedan hon kom till Carina och Rickard, hon har fått muskler och massa och nytt självförtroende. Hon har också varit hos "hundprataren" Gabriella Rastad och har berättat mycket, både om sitt tidigare och sitt nuvarande liv. Märkligt.

Rhondas matte ringde och var helt lyrisk över sin valp: "Vad har ni gjort med henne? Hur kan en så liten hund vara så klok och duktig?"

Till bloggen oktober-november 2008